Budapest - Here I come

Oh, yes, I love it!! Känslan i kroppen är speciell. Spänning, förväntningar och nyfikenhet som blandas. Nu är kabinväskan packad, kamerabatterier på laddning, kamera och dator klara i specialryggsäcken, MP4an är laddad med böcker och filmer, solglasögon och läsglasögon i innerfacket, karta, flygbiljett och biljett till operan i pappersfacket, pengarna beställda och väntar på Landvetter . . . Ändå känns det alltid som om jag har glömt något. Nu är det bara en sak jag måste göra. Sova. Be careful out there!

Det är helt klart en speciell känsla att befinna sig i början av en resa. Sitter på Landvetter och pustar lite. I går kväll funderade jag på om jag skulle gå upp tidigare än brukligt men det blev 06:00 som vanligt. Utav någon anledning flöt allt i en rasande takt och när jag stämplade in på jobbet var klockan 07:10. Tempot och prestationsnivån fortsatte. Allt som har legat på mitt bord klarades av med en sådan lätthet och inspiration att jag nästa undrade vilka demoner som hade flugit i mig under natte. Telelfonen bortkopplad, frånvarohanteraren på och hej då till ala. Kommer till Landvetter och skall hämta ut den förbeställda och betalade valutan. Kvinnan bakom luckan tittar på mig undrande när jag plockar fram mobilen och läser upp beställningsnummret. Efter lite prat och diskussioner med hennes kollega visar det sig att hon inte har en aning om hur förbeställning fungerar. Jag känner bara ett lugn när jag inser att jag inte har drömt om att beställa valuta via nätet. Så med pengar på fickan och en kaffe från Pressbyrån kan jag nu i lugn och ro njuta av alla runtomkring mig som också är på väg någonstans i världen.

Landar på flygplatsen och här är en helt ny värld. Ett språk jag inte känner igen eller förstår. Inget jag trivs med egentligen men det är ju inte så att ungerska är ett världsspråk så jag förlåter mig själv.

Det är litet. Till och med mindre än Landvetter och det säger väl allt. Väskorna kommer snabbt och det är bara att ta sig till disken där man beställer plats på den lilla minibussen för transport till hotellet. Detta innebär att man hämtar resenärer från de olika terminalerna och man lämnar av dem vid deras slutdestination. Lite kringelikrokigt, regningt och jag undrar hur det här stället ser ut i dagsljus. Från jobbet till hotellet har det tagit sex timmar.

Checkar in till ett stort rum, tar en snabb dusch och sedan ut på stan för att få en bit mat. Ut från hotellet och går till höger. Efter ett tag, någon kilometer, är det bara att vända. Här finns nog inget annat än ett shoppingcenter och travbanan. Som vanligt i Europa, utom i norden, är byggnaderna upplysta i konstfullt designade ljusstrålar. Marmor och travekipage i brons. Läckert trots, eller tack vare, mörkret. Det regnar aningens för mycket.

Hamnar på haket som ligger en trappa ner från gatuplanet. Fullt med folk och rökigt men atmosfären är helt underbar. Mannen som står i baren verkar helt oberörd av min ankomst men jag sätter mig vid ett ledigt bort och sedan flyter det på. Öl till förrätt, lamm och vin till varmrätt. Rustika bord i båsen, ljudnivån är hög, men oj vad kocken kunde sitt jobb. Barmannen, ja, han skall få sin egen berättelse längre fram.

Klocka 11 på kvällen och helt plötsligt blir det helt tyst. Jag ser mig omkring och inser att alla andra gäster har gått. Nästan som om alla blivit dirigerade. Måste lära mig valutaomvandlingen. Nåväl, i den här staden kan man ju känna att man har råd. Runt midnatt drar jag mig ”hemåt”. Det har slutat regna och det är helt underbart ute. Kommer till ro alldeles för sent och ställer klockan på 8:20. Sovmorgon är väl på sin plats.

Ha, sovmorgon är väl bara att drömma om. Före sju är ögonen öppna trots att kroppen säger något helt annat. Jag skulle ha tagit med mig ett extra par skor. Fötterna är något ömma och hade mått bra av att få . . . Kanske skall jag fundera på termalbad idag?? Ja varför inte?
Strax innan jag skall ge mig iväg hör jag ilsket tjutande sirener, öppnar fönstret och ser en lång konvoj av polis- och militärbilar. Den verkar inte ha något slut. Och då slår det mig. Lördag den 15 mars är det helgdag då firar man revolutionen 1848. Då kan man förutsätta att det är mycket folk på stan och att alla affärer är stängda. Inte för att just shopping är anledningen till att jag är här men det är högst troligt att även museerna är stängda. I receptionen säger man att vid regeringsbyggnaden kan det nog hända ett och annat.

Klockan är 10 på förmiddagen, Récóczi, stora gatan utanför hotellet, är inte direkt överbefolkad men de som är ute bär antingen på ungerska flagga eller så har de små broschliknande flaggor fastsatta på kläderna. Runt hela staden är det folksamlingar på torgen. Talare, demonstranter, vänstern, högern, kyrkan, burop (som jag får förklarat för mig är ett sätt att hålla med talaren), vanliga poliser, ordningspoliser, kravallpoliser. Det är bara att välja vilken sort man vill ha just nu. Välregiserat, vackert oerhört pampigt uppträdande vid en byggnad som är mycket välbevakad. Här kan man verkligen känna sig trygg. Svartklädda och vältränade män som står bakom kravallstaket. Säkert en extrasyssla de har. Om man hade satt på de andra kläder skulle man kunna tro att de tillhör den lokala MC-klubben.

Promenerar vidare over bron till Buda-sidan. Till Gellért Bad och Hotell. Det finns en park bredvid där medhavda lunchen intas. Det är några små smörgåsar. Men inte vilka vanliga mackor som helst. Öl från den lokala 7-eleven handlaren och små snittar från den lokala delikatesshandlaren för inga pengar alls. Delikatesser! Vill man unna sig skall man åka till Ungern. Till och med min plånbok tycker det är billigt.

In på badet som är en fantastiskt vacker byggnad. När jag kliver in där slås jag av skönheten men känner mig också lite tillbakaslungad i tiden. Ett av kommunismens ansikten.

Ordning och reda, alla måste göra rätt, man måste veta vad man vill ha innan man går fram och beställer. En i luckan som man betalar till, en vid ingången som kontrollerar att man har betalat biljetten, en som väntar på att man skall visa biljetten, en som låser upp båset, ….

Det var just så det var på den tiden när alla var statligt anställda. Alla hade sysselsättning och de flesta sysselsattes med att kontrollera någon annan.

Termalbadet var helt underbart med sina varma bessänger. Det här är så mycket mera än att bara rengöra kroppen. Hit kommer gamla och unga från alla sociala klasser för att betrakta varandra, samspråka och eventuellt byta skvaller. Det är social kompetens på hög nivå. Här kan man inte gömma sig bakom kostymer och juveler. Här är alla lika!

Det är en totalnjutning!

Varm och behagligt trött går jag ut från badet, tar till höger och går in på hotellets bar/kafeteria. Nu passar det alldeles utmärkt med öl och ett litet snack till. Vädret är underbart vackert, mina sinnen påfyllda och med lagom dimmig blick vandrar jag vidare.

På väg till nästa bro och därmed tillbaka till Pest-sidan ser jag plötsligt två polismotorcyklar körande mycket långsamt . Ja ja, med tanke på att man firar revolutionen så vore det väl konstigt om inte presidenten eller någon annan viktig person kom eskorterad och vaktad. Lutar mig över bron och intar den mest proffsiga fotoställning och väntar på . . . en konvoj ev motorcyklar!! Här låter det HD vill jag lova! Vackra, stolta och vinkandes till publiken.

Över bron och åter en jättesamling med männsikor. Det är flera jag har pratat med som säger sig vara mycket kritiska till sittande presidenten. Hmmm, har pratat för lite med ungrare under den här resan märker jag. Kan inte låta bli att undra varför de är så kritiska. Ja, det får bli nästa resa. De kanske har valt en ny president till dess och förhoppningsvis är de nöjdare.

Ombyte och till en restaurangen Huszar som ligger mitt emot gårdagkvällens upplevelse. Det här stället dryper av ungerskhet. Två unga män som spelar dragspel och fiol. Som taget ur en film. Helt plötsligt öppnas dörren och in kommer fem kravallklädda poliser. Under en tusendels sekund funderar jag på om jag skall slänga mig platt på golvet och bara blunda medan det händer. Hi hi, men nu är världen så ordnad att även kravallmunderade poliser behöver lätta på trycket ibland. Och Restaurang Huszar är det utvalda stället! Mera trygg än så kan man inte känna sig. Servitören berättar att jo, bråk kommer det att vara på gatorna i natt. Frågan är mera när.

Söndag morgon. Idag är det varmt. Jag började med t-shirt, tröja och kappa men det ärbara att klä av sig så mycket som anständigheten medger. Våren kom till Budapset idag. Är trött så jag börjar med att ta en kaffe utanför museet. Precis bredvid ligger Olof Palmes gata. Gatan i sig är ganska oansenlig men känslan är stor. Har ens Wallenberg en gata uppkallad efter sig här?

Utsikten från cafét är ett stort torg flankerat av monument och stora pampiga muséer. Hit har människor kommit för att njuta av sin söndag. Man åker rullskridsko, försöker få drakar att flyga, en pojke som trixar med en boll . . . Museet med nutidskonst - design är stängt så det får bli det mittemot. Byggnaden i sig är en total njutning och det räcker för mig.

Går in på en restaurang med flrstklassig service, underbar konst på väggarma och mat som får min gom att gå i spinn.

Lite längre ner på gatan ligger ett museum som heter Terrorns hus. Namnet är talande. Verkligheten som namnet bygger på är kall, grymm och skrämmande. Kommunismen och nazismen har verkligen lämnat sina avtryck och förhoppningsvis är det ingen som glömmer. Så att det aldrig får upplevas igen. När jag kommer till källaren där man på ett, för mig, alldeles för realistiskt sätt visar vad man gjorde med människor av kött och blod känner jag att min gräns är nådd. Står och läser en stund i gästboken och blir lite varmare om hjärtat. Besökare som visar sin medkänsla, så mycket värme och hopp om att detta aldrig skall hända igen.

En öl för att lugna.

Hem, byta om och sedan är det dags för Hungarian State Opera som i kväll visar tre baletter av tre ungerska koreografer under samlingsnamnet Passion. Aaaahhh!!! Byggnaden är en historia för sig. Här är besökarna av många olika nationaliteter men ungrarna sticker ut lite. De är uppklädda till tänderna. Så underbart att se människor som njuter av att njuta. Koreografi, scenografi och musik är "breath-taking". Det jag har bevittnat har varit passion på hög nivå.

Mat, taxi till hotellet och en nightcap. Det här var en annorlunda dag. Känslorna har åkt berg-och-dal-bana, men vad vore livet om man inte tillät sig att känna ur hela registret.

Det här har varit en helg där jag har bejakat alla mina njutningssinnen.

Fram till nästa resa säger jag

Be careful out there!!

//Madlén